Mac Miller är en ung talang från Pittsburgh som levererar!
Om du faller står dom där och pekar och säger 'vad var det jag sa'
'...Ser dom titta på mig, hör dem viska om mig. Jag är van, varken första eller sista gången...'
Om ni känner igen texten beror det på att det är en bit av Öris vers från Markes låt 'Klättrar Uppåt' fråns hans riktigt feta skiva 'Mark Emery' som flitigt spelas i lägenheten!
Klockan är för mycket och jag är ändå uppe och ska jobba tidigt imorgon, detta känns igen. Samma dag ut och dag in. Vete fan vad det är som gör att jag inte går och lägger mig. Är som en kraft som tar över min kropp. Vissa skulle säkert kalla mig ansvarslös och säger att jag glider genom livet, vilket jag gör. Men det är inte självvalt, jag kan bara inte se min framtid. Det kan vara en rädsla för att bli äldre, jag vet faktiskt inte. Ibland känns det som om jag inte känner mig själv och att mina vänner defenitivt inte gör det, förutom ett fåtal. Jag kan vara svår att läsa ibland tyvärr och jag påverkas väldigt mycket av min omgivning, en svag människa kanske.
Jag undrar egentligen vad folk tycker om mig, hur de uppfattar mig. Fått höra av många att jag är snäll och trevlig men ibland tänker jag 'hur fan vet ni det, ni känner inte mig, endast på ytan'
Jag har en del tankar, en hel jävla del t.om. Fick tipset av en av mina närmaste, fuck, min närmaste vän och soulbrother Manne, att starta en blogg. Så here you have it - välkommen till min värld!
Om ni känner igen texten beror det på att det är en bit av Öris vers från Markes låt 'Klättrar Uppåt' fråns hans riktigt feta skiva 'Mark Emery' som flitigt spelas i lägenheten!
Klockan är för mycket och jag är ändå uppe och ska jobba tidigt imorgon, detta känns igen. Samma dag ut och dag in. Vete fan vad det är som gör att jag inte går och lägger mig. Är som en kraft som tar över min kropp. Vissa skulle säkert kalla mig ansvarslös och säger att jag glider genom livet, vilket jag gör. Men det är inte självvalt, jag kan bara inte se min framtid. Det kan vara en rädsla för att bli äldre, jag vet faktiskt inte. Ibland känns det som om jag inte känner mig själv och att mina vänner defenitivt inte gör det, förutom ett fåtal. Jag kan vara svår att läsa ibland tyvärr och jag påverkas väldigt mycket av min omgivning, en svag människa kanske.
Jag undrar egentligen vad folk tycker om mig, hur de uppfattar mig. Fått höra av många att jag är snäll och trevlig men ibland tänker jag 'hur fan vet ni det, ni känner inte mig, endast på ytan'
Jag har en del tankar, en hel jävla del t.om. Fick tipset av en av mina närmaste, fuck, min närmaste vän och soulbrother Manne, att starta en blogg. Så here you have it - välkommen till min värld!
